Vad är Producentansvar?
Producentansvaret för däck bygger på principen att den som förorenar också ska bekosta omhändertagandet av sin påverkan på miljön – Polluter Pays Principle (PPP). Sverige tog en aktiv roll redan under Riokonferensen 1992, och 1994 infördes förordningen om producentansvar på däck (1994:1236), som en av de första i världen.
Inför den nya lagstiftningen gick branschorganisationerna DFTF (Däck-, Fälg- och Tillbehörleverantörernas Förening) och DRF (Däckspecialisternas Riksförbund) samman för att möta de nya statliga kraven. Lösningen blev det kollektiva system som i dag är Svensk Däckåtervinning – en organisation som ansvarar för insamling, processning, marknadssättning och rapportering enligt förordningen, samt bedriver utveckling och forskning för att minska miljöbelastningen. Kostnaderna täcks av återvinningsavgifter som samtliga producenter, i praktiken numera importörer av däck, är skyldiga att betala.
Grundtanken är att kostnaden för återvinning ska belasta produkten redan när den sätts på marknaden. Varje däck som en producent sätter på den svenska marknaden belastas med en avgift till Svensk Däckåtervinning, baserad på däckets typ och i vissa fall storlek. Avgiften förs ofta vidare via distributör till konsument vid köp av nya däck, och finansierar Svensk Däckåtervinnings insamlings- och återvinningsverksamhet.
Eftersom finansieringen sker redan vid marknadsintroduktionen kan konsumenter och verkstäder lämna in uttjänta däck helt kostnadsfritt – ett system som funnits sedan starten i januari 1995, och som gör det enkelt för både konsument och verkstad att delta och bidrar till en hög insamlingsgrad.
Det enda däck som inte omfattas är originalmonterade däck på fordon under 3,5 ton, vilka i stället hanteras under producentansvaret på bil (ELV-direktivet).
I januari 2024 uppdaterades förordningen om producentansvar för däck (2023:133). I samband med det godkändes Svensk Däckåtervinning av Naturvårdsverket som fortsatt producentansvarsorganisation (PRO).